fredag 16 maj 2014

Den Levande - Anna Starobinets





En global katastrof som kallas Stora reduktionen har fixerat antalet människor som lever på jorden till exakt 3 miljarder. Det finns inte längre någon död, bara en kort paus eller »fem sekunder mörker«, varpå individen återföds med en inkod som innehåller informationen om alla tidigare inkarnationer. Människorna är bara partiklar av en sammansatt organism, Den levande, och alla är uppkopplade direkt från hjärnan till det sociala nätverket Socio, där familjen och nationen inte har någon som helst betydelse. Samhället är globalt och alla känsloyttringar mellan föräldrar och barn förkastas som avvikande beteende.

En dag föds »Zero«, en individ utan inkod. Den levandes antal ökar med en och den globala harmonin är hotad. tillsammans med några oliktänkande placeras Zero på ett korrektionshem. Men vem är denne Zero? Och kommer Den levande att gå under i en ny reduktion?


Titel: Den levande
Författare: Anna Starobinets
Antal sidor: 387
Favorit karaktär: Kleo
Språk: Svenska
OrginalspråkRyska
Första mening: Välkommen till den globala historiska databasen "Renässans".

Den här liknar väldigt mycket 1984. Samma typ av bok. Jag får samma typ av känsla. Dessutom är de båda lika tråkiga, men intressanta.
För det är precis vad denna boken var; tråkig men intressant. Med tråkig menar jag långtråkig. Jag förstod inte jättemycket... Det var svårt att förstå socio, men den var intressant. En mycket intressant bild av framtiden och världen och det sociala nätverket. Det satte igång många tankar, så att säga.
Jag valde Kleo som favorit karaktär eftersom.. Tja... Jag vet inte riktigt. Hon visade hur socio-människan fungerar, tror jag. Och sedan verkade hon verklig på något sett... Det är svårt att förklara.
Handlingen då? Ja, som sagt förstod jag inte så mycket... Hehe... I alla fall inte i slutet... Men den var bra ändå. Jag ville veta vad som hände i slutet. 
Nu ska jag läsa Trollkaralen från Övärlden. Troligtvis blir det nästa recension.





tisdag 13 maj 2014

Färgat håret!

Detta kommer lite sent då det var flera veckor sedan... men jag har färgat håret! Halva (undre delen) är nu blått, fast det har börjat bli lilaaktigt. På grund av detta ska jag färga om så att det blir blått igen.
Här är bilder! :)



onsdag 7 maj 2014

Rädda mig inte! - Taheri Mafi


















Juliettes beröring är dödlig. Hon satt inlåst på grund av sin förbannelse i åratal. Men så träffade hon Warner, den vackre unge mannen utan hjärta. Han gav henne frihet, men bara i hans fångenskap, och om hon använde sin kraft i tyranniets tjänst. Juliette vägrade och flydde tillsammans med Adam, rebellen som bad henne att slåss för friheten och för deras framtid som älskande. Men lika brinnande och okuvlig som Adams och Juliettes kärlek vuxit sig - lika förbjuden kommer den att bli.

Titel: Rädda mig inte!
Författare: Tahere Mafi
Antal sidor: 759
Favorit karaktär: Waren
Språk: Svenska
Orginalspråk/Titel: Engelska/Unravel Me
Första mening: Solen kanske skiner idag.

AAAAAAAAASSDFXBLCZVJVNLÖXFFBBJGXCBJJCBMÖHSAAQGVÅÄBCSAEX!! WAREN, WAREN, WAREN!!!
Jag ÄLSKAR honom! Som man älskar en karaktär i en bok. Han. Är. Underbar. Punkt. Han har så många sidor! Så djup personlighet. Så hemsk och så sympatisk på samma gång. Jag förstår honom. Jag lider när han lider. Juliette kan dra åt helvete, Waren är den viktiga! Jag till och med drömde om honom! Alltså, börjar jag tappa förståndet? Jag shippar honom och Juliette mycket, men inte för att hon förtjänar honom, nej för att han ska bli lycklig. Beskrivningarna på honom också. Jag ser varje rörelse framför mig som om jag såg honom! Han rör sig för min inre blick utan att det behöver stå i texten (vilket för mig är ovanligt när det gäller karaktärer).
Språket då? Mafi är känd för sitt poetiska språk, är hon inte? Och den är bra skriven, men det börjar bli lite uttjatat. Samma sorts känslobeskrivningar hela tiden. Och dessa händer genom hår! Varför drar alla händerna genom håret?? Och varför, varför, varför har Juliette sådana andningsproblem? Minst tre kapitel börjar med att hon inte kan andas. Det nämns flera gånger per kapitel hur hon tappar andan av beröring. Visst, ingen har rört henne på 17 år, men vi behöver inte få veta det! Ändå uppskattar jag de överstrukna meningarna och poetiska delarna, men som sagt: för mycket. Byt stil, Tahere
Storyn går lite långsamt i början, sedan kommer den igång. Precis som Sagan om Ringen. Fast där är det ju hela första boken, inte första fjärdedelen... Det är mycket spänning, vem ska hon välja? (Självklart är jag team Warner!!) Vilka kommer att dö? Kommer de att lyckas? Hur ska det sluta? Längtar så efter nästa bok! Fast jag kommer att läsa den på Engelska (den har väl redan kommit ut?) eftersom jag har en känsla av att översättningen inte gör boken helt rättvisa...