Frostskymning - Anders Björkelid

Köldvålnaderna rann redan som tunn rök upp ur marken. De fnittrade krossad is och ljudet var kall skräck som rann innanför min hud och fick mig att skaka. Men det var inte det värsta. Något var fel med skymningen.Och så ljuden. Jag ville inte höra på ljuden. Hundratals avlägsna skrik. De ekade. Kom hela tiden närmare, men aldrig fram.Nere vid korsvägen gödde galgmännen vålnaderna med eld och sitt eget blod. Båda rann rött och ångande i den bittra kylan och de spökblå dimmorna slukade allt hungrigt – lapade i sig det och växte sig samtidigt starkare. Redan nu gick det att se fasta former inuti töcknet. Ben och senor som formades av blå glöd. Allt var så långsamt. Så fruktansvärt att se på, men samtidigt så omöjligt att släppa med blicken.

När Sunia och Wulf återvänder efter tio år i underjorden har krig brutit ut. Kylan hotar allt i sin väg och frostskymning, galgmännens kallaste illdåd, råder. Det gamla förbundet med de underjordiska är brutet men framför tvillingarna skuttar det märkliga Sommarynglet som har en karta istället för ansikte. Tyngda av Blodets mörka historia beger de sig mot Isträsket för att försöka finna Blodets gamla regalier. Kanske kan de på något sätt hjälpa dem i kampen mot Kylan. På vägen möter de vänner och fiender och tvingas gång på gång ompröva tankar och sanningar. De slåss mot en krypande insikt att deras döda far fortfarande styr dem från andra sidan graven och att ingenting är vad de tidigare trott. Finns svaren i det frusna palatset med den tomma tronen?

Titel: Frostsymmning

Författare: Anders Björkelid

Antal sidor: 759

Favorit karaktär: Bergsfrun

Språk: Svenska

Första mening: Något slumrade i marken under Miduma, sa Bergsfrun.

Serie: Berättelsen om blodet

Jag. Älskar. Denna. Serie. 

Och jag älskar denna bok, om än något mindre.

Som vanligt är den helt otroligt bra skriven, fast fortfarande förstår jag inte ens en fjärde del (men det är ju det underbara! Alla mystiska, mörka hemligheter och frågor. Allt som berör blodet och underjorden). Det är en historia som ingen annan. Jag har aldrig, aldrig, aldrig läst något liknande. Fast i den här delen av serien, den sista boken, var handlingen lite sämre... Jag tyckte mest om de andra, då man mer förstod vad som hände. Världen är den samma - så självklart älskar jag varenda sida om underjorden och blodet. Det är svårt att välja favorit karaktär, det finns så många! Men jag välder ändå Bergsfrun med sitt syn förvändande, auktoritet och hemligheter.

Så pluss för:

• Språket

• Världen

• Handlingen

• Karaktärer

Minus för:

• Handlingen i just denna bok (i första halvan funderade jag faktiskt på att sluta läsa, sedan blev den underbar igen och jag fortsatte)

• Slutet (som var lite utdraget)

Betyget jag ger blir en 4:a för boken, men en 5:a för serien (EDIT: en REGNBÅGsstjärna!! Bara för att det är en av mina favorit serier!).

Boken:

Serien:

Andra delar i serien:

Ondvinter 

Eldbärare

Förbundsbryterskan